Den här veckan är tung. Eller, ja, tung är ett för lätt ord för hur det egentligen känns. Inte nog med att kroppen bevisat att den kommit igång på riktigt igen sedan förlossningen, utan jag går också och försöker förbereda mig mentalt inför fredagen. Jag försöker sätta upp så många väggar jag kan så det ska ta längre tid för taket att rasa in.

Jag är rädd att jag kommer bli arg när jag åkt upp. Riktigt arg. Mitt blod kokar redan nu av ilska, så jag vet att jag kommer få svårt att behärska mig. Alla borde få veta vilka hemska människor ni båda är. Men jag ska hålla käften. För det är inte eran dag.

Jag kommer att böla ögonen ur skallen. Mentala blockeringar... Mentala väggar... Mental styrka...

Jag blir inte ens förvånad längre. Trött på ditt namn, ditt ansikte, din lukt, dina ord... Usch, nej, det räcker med en D i mitt liv. Jag behöver inte någon dålig kopia...