Först ett par otrevliga ord, sen försvann tydligen de där planerna på Bergviksmarknad och promenad, när jag kom hem gick skadan i foten upp igen då jag fastnade i en plastpåse som stod parkerad på hallgolvet och bara någon minut efter det gick mitt favoritdiadem sönder och nu kan jag inte hitta ett likadant någonstans på Internet.

Så som tröst för min trasiga fot och mitt trasiga diadem får jag shoppa loss på Ellos!!!! Eller???

Kan man aldrig få göra något man vill? Eller mötas av ett leende? Eller få höra ett par snälla ord? Bara som omväxling...

Gårdagens vackra och goda doptårtor.

Bild stulen av syster.

Ikväll bryter jag runt Forden i Bollnäs. Se upp!

Orange, spets, Afraid to shoot strangers, hund, skägg, långpromenad, Orsa, Scania, nagellack, höst, lyssna, förhållande, väghyvel, nyflisat trä, Volvo 244 -87 jubileumsmodell, hus, lycka.

Sitter i driven på McDonalds. En liten glass måste man väl få unna sig när man varit duktig och gått runt Ljusne i rask takt? Eller är det att synda? Kommer att ha världens ångest imorgon efter allt fika på Kevins dop = promenad till Sandarne fram och tillbaka? Undrar om Vabis orkar gå så långt? Om inte får jag väl bära henne en bit då. Är väl inte värre än så. :)

Du vägrar inse att du stöter bort mig. Jag tänker inte ens försöka att försöka längre.

Jag är ingen leksak.

Snälla, försvinn ur mina tankar.

Var ut på en svettig promenad med Vabis nu ikväll. Det var så skönt. Värmde upp i lagomt tempo tills vi gått förbi Tempo i Vågbro (baksidan). Då ökade vi i takt med musiken i mina öron och lagomt när vi kom fram till backen förbi Stenbacken så blev det Metallicas "Frantic". Jippi, precis den man vill gå i takt till i en uppförsbacke. Fokuserade så mycket på låten i backen så jag höll på att missade huggormen. Det gjorde inte Vabis. Tvärnit. Måste sett hemskt roligt ut. En hund på under tio kilo får tvärstopp på matte så armen håller på att lossna från kroppen. Självklart blev en cyklist vittne till scenen. Skönt att jag kunde skylla ansiktsfärgen på mitt tempo. I alla fall funkade den ursäkten hemskt bra i mitt huvud.

Gick förbi OK, svängde in på gamla järnvägsspåret och följde det till Värmeverket. Där skulle jag nog kunna sitta en hel natt och fundera, men det lät jag bli denna gång och fortsatte ner till Ecolog. Därefter till trafikljusen och sedan tillbaka mot OK och nya gång och cykelbanan hem. Mötte en padda. Ja, en riktig alltså och inget hemskt fult fruntimmer. Då hade jag nog gjort som Vabis och hoppat högt av chockblandad skräck.

Efter mötet med paddan varvade vi ner, tog det lugnare hela vägen hem. Vabis fick springa lös allra sista biten och när vi skulle gå in märkte jag att det var nåt som rörde sig bakom mina fötter. Hunden var framför mig, så relativt skitnödig vände jag på huvudet. En IGELKOTT! Pust! Efter några försök att ta kort med Nokian muttrade jag någonting om att jag skulle ha tagit SE:n istället. Bättre kamera på den. Och blixt. Nu blev igelkotten bara en röra av svart, grått, lite lila och grönt. Skittelefon...

Nu blir det en snabb dusch och sen ska jag krypa ned i den nybäddade sängen med två godingar. Och, mjodå, Niklas förtjänar titeln goding ikväll. Han tog, trots sin trötthet, hand om en jätteledsen son så jag kunde ta min promenad. Tänk att så lite kan göra en så nöjd. Bara nån timme kan göra så mycket för en heltidsmamma...

Känner träningsvärken komma krypandes.......