Lång rubrik, men det är sanna ord. Allt handlar om barndomen, det som formar en. Den hemska och onda delen av den man försöker dölja och glömma, försöker förneka har inträffat och försöker intala sig själv inte gjort en till den person man är. Det man gång på gång försöker övertyga sig själv att man lagt bakom sig.

Att man som liten blev sårad gång på gång, utan att förstå varför, leder till att man som vuxen männsika har en mental spärr i huvudet som intalar en att samma sak kommer hända om och om igen med alla personer man kommer nära.

Att man som ung fick den beröring man inte ville ha, orsakar en ännu större rädsla för närhet. En rädsla som får ditt blod att frysa till is av en helt kärleksfull smekning. En känsla av att man blir äcklad av det som ska vara det mest naturliga i världen.

Att man som liten aldrig fick den familjerelation man ville ha av den person som betydde mest för en, leder till en jakt på bekräftelse, flyktiga relationer och en massa ångest.

Och aldrig kommer man glömma eller förstå varför. Livet kommer vara en lång, svår, jakt efter det man helst vill ha. Trygghet, förståelse, bekräftelse. Men det jag helst av allt vill ha kan jag aldrig få. För jag vågar inte, vetskapen av att bli sviken igen finns där.

Det finns två personer jag skyddar mina barn ifrån. Det finns anledningar till varför jag gör det och de anledningarna finns i mina tankar bakom denna text.

Men man får inte glömma att barndomen även har en fantastisk sida tack vare en underbar människa. Mamma   

Ligger i sängen och funderar. Jo, det är dags att sova och jag ska alldeles strax sluta ögonen, men först vill jag bara tala om för en viss person att jag saknar honom!Godnatt!

Idag har jag haft en bra dag. Spenderade den på stan med resten av familjen. Niklas köpte ny telefon, vilken jag har en känsla av att jag kommer få överta snart. Dessutom lyckades jag få honom att köpa ett par nya skor! :) Plus att jag FICK ett par av honom! :D Tack så mycket! Ja, hur som helst var dagen toppen, oavsett om jag hade fått skorna eller inte. :)

Kom ju på att jag inte uppdaterat om besöket på Bålsön, som by the way var ett av de bästa på fyra år!

Åkte ut lagomt tills kampen började. Lagomt när det var dags att sparka igång spelen på Kolandsbryggan ville ju lilleskiten ha mat, så jag missade första stafetten tack vare att ett träd stod precis i vägen. Typiskt. Men de andra såg jag och jag må ju säga att man blir mäkta imponerad (?) när halva Kuggören och halva Bålsön måste vara med och lägga ihop 5 pusselbitar vardera. "Hur många personer krävs för att lägga ett barnpussel"?

Tycho var kinkig under hela kampen, så när barnens fotbollsmatch började bestämde jag och Niklas oss för att gå iväg en sväng. Tycho somnade till en stund i vagnen och då passade jag på att fördriva tiden med "strandagility" med Vabis. Hoppas över båtvagnar och lite annat skoj. Hittade ett perfekt långhopp för henne att träna in kommandot "lång" på. Gick kanonbra. Provade även att ställa henne, men det gick mindre bra. Hon satte sig hela tiden, men lyckades i alla fall få ett någorlunda kort på besten. Och i och med det väcktes utställningssuget på nytt. Någon som har en hund man får prova ställa?

När kampen var över var det dags att fara över till ön. När Niklas sparkade igång båtmotorn somnade äntligen en arg liten kille om och våra öron fick vila en stund. Mötte på en båt ute på vattnet och hamnade i dennes små svallvågor. Vabis började hulka och höll på att spy. Stackars lilla hunden blev sjösjuk. Tack och lov slapp hon spy och det gick över så fort vi kom ur vågorna.

Väl ute på ön flöt väl allt på. Jag fiskade med håv och håvade upp ett fyrtiotal spigg åt Tilda som sket totalt i det. Tur att jag tycker att det är kul i alla fall. Niklas försökte få tyst på Tycho, som inte var nöjd många gånger under dagen, och myste med gubben. Det grillades fläskfilé och Vabis och Tilda lekte med bollar.

Vi åt så småningom och hunden rymde. Ja, ni läste rätt. Hundj*veln rymde! Precis när jag insåg att fiskmåsarna var alltför lugna (läs inte attackerade) och allt annat var för tyst för att en liten energisk terrier skulle vara i närheten, ringde telefonen och i andra änden av luren undrade man om vi saknade en hund. Jo då. Trots att Simba (och allan andra) var kvar på gården hade hon stuckit iväg. Och med ett par rejäla ryanden efter henne gick jag för att leta den lille terriern som inte stod högt i kurs just då.

Plötsligt blev jag och Tilda, som alltid lyckats pricka in de sämsta tillfällena att "MÅSTE FÖLJA MED UT OCH GÅ", omkörda av Niklas som bet sig i läppen av ilska. Och jag förstod varför till viss del. Tills han berättade vart de hade sett Vabis... Bakom ett dass. Jo, ni läste rätt. Bakom ett DASS!(!!!!!!) "Helvete", tänkte jag och målade, i huvudet, upp ett scenario av en liten och lycklig hund som står och smaskar på och rullar i de goa numren ett och två. "Det var inte länge sedan mamma berättade om när hennes underbara golden(s?) hade ätit folkskit." Jag kan tala om att jag INTE hade lyst att sitta i skitlukt hela vägen hem.

Jag och Niklas isåg att ingen av oss hade mobiltelefonerna på oss ifall hon skulle bli hittad och jag frös om benen, så jag och Tilda vände hem medan Niklas fortsatte förbi Bålsögården. Ropade på Vabis hela vägen hem, men ingen hund kom. Konstigt. Hon brukar ju alltid komma när jag ropar, oavsett om jag river i eller inte. Kollade extra noga i vattnet ifall att... Men där var det bara vatten och spigg. "Vart fan är hundj*veln!?"

När vi kom nära stugan och ropade hörde vi att Niklas mamma och gubben svarade "hon är här!". Och i koppel. Gud vad hon kröp ihop när hon såg mig. Hon visste att hon hade gjort fel. Tur, eller nästan synd, att det var varmt ute, för så snabbt har hon aldrig åkt ner i vattnet någon gång! Hon blev ganska ytligt tvättad, men hon luktade ingenting så det fick räcka. Sen kom jag på att Niklas fortfarande letade efter henne, så vi tog spårlinan och gav oss ut efter Niklas. Nog för att han hittar tillbaka, men passade väl på att personsöka när jag ändå kunde.

Vi hittade på Niklas på Bålsögården där han stod och pratade. (Oväntat? Näääe...) Hämtade hem honom och sedan pratade vi en stund innan vi åkte över till Kolandsbryggan och for hem. Ett riktigt äventyr blev det. Och vi fick träffa gubben igen som är skapligt pigg och glad efter en sådan stor operation. Så skönt att han mår bra!

Vabis.

Min son ligger vid mitt bröst. Min dotter ligger i sin säng. Min hund ligger bredvid mig. Snart ska hunden rastas och sonen och jag lägga oss. Imorgon görs ett nytt försök att fara till Bollnäs. Denna gång blir det Jouni som följer med. Misstänker en sjukhusvistelse efter vi är klara. ;)

Vaknade halv tio idag. Skönt att sova lite! Efter det blev det frukost och därefter ut i regnet och ta 945 till Jycken & co för lite mer Eukanuba. Därefter Dollar och sen till Sandarne för att handla lite. Efter det blev det åkeriet en liten sväng.

Nu blir det matlagning innan Niklas kommer hem. Sen ska det bli städning!!!