Vabis har åkt på en nådig förkylning. Hon har nyst och fnyst mest hela veckan, men äntligen börjar det gå åt rätt håll! Nu nyser hon mest bara när vi är ute. Och, nej, det är inte dödligt. Jag vet flera hundar som haft just denna nedrans förkylning (för "den går") och hon har väl råkat på dem just när de smittat. Inget att göra åt i alla fall...

Hoppas att hon är bättre tills på söndag, för då blir det sluttestet på kursen! Men är hon inte bättre får väl jag vara stand in då och gå med röva i vädret, snoken i backen och Eva på linan. Hade varit en syn det!

Annat skoj är att vi har hittat drömkåken. Jag har lite panik, för jag VILL verkligen ha den! N ska ha med far sin på en till visning bara för att få in ett "objektivt öga". Förklaring till min panik: svärisarna befinner sig just nu i Finland. Hade ju helst att upp en visning redan imorgon, men det går ju inte!?

Ååååh, jag känner hur paniken sprider sig. Tänk om nån mer vill ha kåken!? Mina nerver klarar inte det här med husköp! N som är lugn som en filbunke medan jag hyperventilerar och försöker kontrollera svettpärlorna som sprutar från pannan som en vattenpridare på Ecstasy... Och nagelbitningen... Jag är förbi naglarna sedan länge. Just nu gnager jag på mitt vänstra strålben!

Nåja. Nu är det läggdags. Tildan ska på dagis imorgon och jag ska månadshandla! Just det! MÅNADSHANDLA! Den har ni aldrig hört från mig, va? Och ja, än en gång kommer jag till nagelbitningsdelen... Vart f*n ska jag göra av alla frysvaror i min igenfrostade, fulla frys. Tre lådor och ett fack har jag och det borde ju räcka till mycket tycker man, men nä. Inte när man har nästan en hel älg (från klöven och upp till knät), ett halvt rådjur (samma storlek som älgen, fast x 2) och en jäkla massa blodflaskor (OBS! Ej stulna från närmsta blodbank!!!) i en av lådorna.

I övriga två lådor finns matlådor, blåbärsförpackningar (som jag har fått avsmak för sedan lilla t:s bajsning häromdagen. Någon som vill ha 2 paket? Helt gratis?), köttfärs, falukorv, en förpackning vitlöksbaguetter som numera är frystorkade (men som jag absolut INTE får slänga!!!), isklampar (som egentligen inte behöver vara där under kommande säsong), fläsk (OBS!!! Ej mitt! Mitt sitter kvar!) och tre eller fyra pommes frites-påsar av varierande märken.

I facket ovanför våra välfyllda lådor, som man nu får sparka igen, finns frost, frost, frost och en frystermometer någonstans under frosten. Inte bara det. Det finns även matlådor, korvröd, kakor som ingen vill ha och IS! Tänk att vi har varit så himla engagerade och gjort IS till vår kolsyrade läskeblask, när vi bara hade kunnat gått till frysen med hacka och spett och fått en jumboklump frost att lägga i glaset! Otroligt!

Med det vill jag bara säga att jag längtar till vintern, så frysen kan frostas ur. Om vi bor kvar så länge. Och kanske att jag längtar lite till hus. Men just nu är det lite av samma problem i just DET huset vi kollat på. Frysbox önskas därav att köpas av lämplig älgbens-, matlåde- och köttsize (läs gärna halv (styckad) ko- och hel (styckad) grissize)!

Punkt för idag.

Nästan...

Här har vi världens vackraste syskon. Mina två barn. De älskar verkligen varandra. Jag har aldrig sett små barn (och framförallt bebisar) som ler varje gång de kollar på varandra. Pussar och kramar varandra. Eller, ja, Tilda Ger och Tycho tar emot dem än så länge. Men JAG ser att han försöker ge tillbaka. Snällare syskon får man leta efter.

(Nu har jag väl bitit mig i ändalykten, tänk jag. Imorgon är det väl fullt liv i luckan... Och för att inte tala om hur det kommer att bli när Tycho kan leka riktigt...)

Ja, det är jävligt rörigt här just nu för att vi håller på att städar ur hallen och Tildas alla saker som ska ner i källaren står i vardagsrummet... Allt det är bara skit fick jag nyss höra. Vi tänker tydligen skaffa kåk för att få in mer skit som står i vägen............ Fy fan!!!

Jag kämpar hela tiden med att röja dom här jävla 74 kvm, men när man inte får slänga gamla saker, inte orkar bära tunga grejer själv, så skiter man i allt till slut! Jag får inte ens hjälp med tvätten!!!

Jag försökte röja ur alla garderober i hallen för att jag skulle kunna göra i ordning hallen, måla och skruva upp nya hatthyllan, men det tog stopp! Niklas op kom ivägen för att jag skulle kunna få hjälp med det...

Är less på att få höra alla jävla taskiga kommentarer som får mig att börja gråta! Sätt aldrig mer eran fot här och inte i huset sen heller, för allt är och kommer bli skit för er!

(Och ja, så stod barnvagnen i hallen också, eftersom vi flyttade våra hjul från Lithners så de inte skulle bli stulna... Också SKIT att man har den inne istället för i bilen....)

Och 945, ja... Den biljävlahelvetesskiten struntar jag fullständigt i hur den ser ut invändigt för den ser lika jävlig ut på utsidan!!!

Fy faaan!

Bloggen har stått stilla i en vecka. Vad har hänt sedan Niklas opererades? Jo, en hel del! Vi har fixat lånelöfte och är just nu på jakt efter en kåk. På måndag och tisdag ska vi åka till Sandarne och kolla på två hus. Sen ska vi kolla på ett till i Vannsätter, men mäklaren hade semester denna vecka. (Säkert på älgjakt.) Har fastnat för saker hos alla tre husen. Som stallet i Vannsätter, fönstret på ett av husen i Sandarne och det nyrenoverade i det andra i Sandarne. Men man kan bara välja ett och jag tror att,  i slutändan, kommer vi att välja rätt hus att kalla vårt hem. Och skulle inget av husen, mot förmodan, känans rätt, väntar vi mer än gärna in RÄTT hus!

Tilda eller Tycho? ;)

I måndags kväll efter tacosen fick Niklas jätteont i magen. Först trodde jag att det var magsjuka, men han beskrev det som värren än den (magkatarrsliknande) smärtan han kände i magen förra året. När han la sig i sängen för att försöka vila bort smärtan, fick han istället rusa in på toa och kräkas. Jag satt uppe med Niklas till klockan halv fyra på tisdagmorgonen och under den tiden kräktes han ännu en gång. Trots att han låg dubbelvikt och kallsvettades skulle han promt inte åka ambulans till Hudik, utan ringa hälsocentralen när de öppnade.

När väl HC i Ljusne öppnat ringe han och fick tid kl 13. Läkaren tog prover på honom och klämde och kände, men kunde inte komma på något som var specifikt för hans magont som satt i nästan hela magen. Vid den tiden såg han även ut att må mycket bättre, men hade 38,9 graders feber och proverna visade att någonting var på gång i kroppen. Så trots att jag ville få honom till Hudik, beslutade han sig ändå för att åka hem och komma tillbaka till HC på återbesök nästa dag (onsdag). Han hade ju mindre ont i övre delen av buken också, så han tyckte väl att det var rätt beslut.

När vi kom hem släppte smärtan så småningom helt i övre delen av buken, men var kvar i den nedre. Jag misstänkte blindtarmen och gjorde en egen utredning på det genom att trycka på vänster sida och snabbt släppa upp. Det smärtade i höder sida, så då var jag stupsäker på blindtarmen, men trots det var ambulans inte av intresse för honom... (Suck!)

På onsdagens återbesök hade febern gått ned, Niklas såg fullt frisk ut, förutom att han inte gick raklång, utan kröp ihop något på vänster sida. Smärtan var nu koncentrerad lågt på höger sida buken. Doktorn tyckte att proverna såg värre ut än dagen innan, så han tog kontakt med akutmott. i Hudik och vi fick blåsa upp dit efter vi lämnat Tilda till Niklas mamma.

I Hudik blev vi varmt mottagna och Niklas blev undersökt, blev stucken i armen och fick så smångingom dropp. Från att vi kom in och han fick komma in på ultraljud  tog det ca tre timmar. UL skulle tas på blindtarmen, men ingen blindtarm syntes på skärmen trots en halvtimmes letande.

Niklas kom tillbaka till rummet strax innan 16. Och inte alls långt efter kom en annan doktor in och undersökte honom och konstaterade att han ville att man skulle plocka bort blindtarmen eftersom det var mest sannolikt att det var den som krånglade. Han visade hur snitten skulle läggas och hur ett alternativt snitt kunde läggas ifall att titthålsalternativet inte skulle fungera. Därefter kom narkosläkaren in och ställde lite frågor och berättade lite om narkosen. Sedan var det bara att lämna Niklas på sjukhuset ensam och blåsa hem till ensamheten och oron.

Vid klockan tio på kvällen ringde jag till Niklas då han flyttats från uppvaket. Operationen var lyckad och han mådde bra. Man får ha whiskeyröst om man är nyopererad! Och man får vara trött, så han fick vila ut sig till tordagen då han eventuellt fick åka hem.

Torsdagen kom och det första jag gjorde var att ringa till honom. Läkaren ville ha kvar honom till efter lunch så de fick se om hans mage inte krånglade med uppkastningar eller att han inte kunde fisa. Rackarns... Den sista funktionen hade väl kunnat tagits bort!

Hur som helst fick jag åka upp och hämta honom efter lunch. Hela familjen följde med och hämtade hem vår mörbultade älskling. Det var nog den bästa känslan på länge!

Nu mår han fint. Han har lite ont i axeln efter att luft som de blåste upp magen med under operationen trängde upp i den. Lite stel från liggandes till sittandes och sittandes till ståendes, men det är väl klart han är. Han är sjukskriven till den 18:e, så jag läre väl hitta någon att bo hos snart, för han lär ju klättra efter väggarna snart...

Min prins, du ska veta hur orolig jag har varit för dig! Älskar ju dig mest av allt!

Känner mig lite vilsen i min egen blogg, så att säga. Jag vet inte vad jag ska skriva om för jag tycker inte jag har något att skriva om. Vad skrev jag om förr?

Idag var jag och barnen till ridskolan efter Tilda slutade på dagis. Hon tyckte det var jättekul. Jag fick lura ut henne därifrån. Själv kände jag att inte riktigt är så intresserad som jag en gång var... För det blev roligare med åkeriträff på Preem efteråt. Granmyr, Ronny, Niklas och Bergman (som för övrigt är tjänsteledig i 8 mån för att åka och bränna pengar i Thailand). Lite skitsnack och lite bebisuppdatering från Granmyr som blev pappa till en liten Cornelia den 13 september.

Niklas har ont i buken igen. Knaprar magtabletter igen. Får se om det blir bättre, annars får jag åka in med honom imorgon. Vill inte att han ska må dåligt. Lillprinsen, som hans morfar kallar honom...

Blev visst lite skrivet ändå... Godnatt!

Hello world, this is me. Life should be fun for everyone. :) Bara så ni ska få lite onödig info, så var det såhär jag såg ut idag.