För att sammanfatta året har jag valt ett ord: STÖKIGT. För det mesta har jag ingen annan att skylla än mig själv. I år har jag nog känt alla känslor man kan känna och ibland har jag gjort det på en och samma gång. Jag hoppas att 2012 kommer att bli bättre, både för mig och andra.

Jag har klivit ombord på hormonkarusellen igen och kommer inte att kliva av förrän till sommaren då nummer tre kommer.

Jag har tagit en del beslut nu, en del har jag tvingats att ta, en del trog jag helt frivilligt och en del av dem borde jag inte ha tagit alls. Man lever och lär, har jag kommit fram till.

Jag förlorade min älskade farmor i år. Och en mycket kort tid efter förlorade jag även min farbror. Vi hade också kunnat förlora Nitro på grund av en omfattande tandskada, men tack vare försäkringar och en otrolig matte, så slapp en, annars, helt frisk hund mista sitt liv!

Jag har blivit sårad, och så har jag själv sårat. Men så har jag lärt mig någonting av det med. Och mer tänker jag inte, och vill inte gå in på. För mig är det ett avslutat kapitel. Boken lästes ut ganska snabbt.

Jag har hittat det jag vill göra. I alla fall för ett tag. Jag är rätt ombytlig av mig och tröttnar rätt snabbt på saker och ting, folk och fän. Och det kanske är någontig jag borde jobba på 2012? Om det ens går?

Jag har insett att min hund har en talang hon inte borde ha. Missförstå mig rätt, hunden är min älskling, men det är lite surt att den här spårsäkerheten sitter i en blandrasnos istället för en renrasig viltspårchampion. Ändock kommer vi att börja tävla i viltspår 2012. Trots att hon inte kan vinna titlar är det ju lika roligt att spåra och jag tänker inte missunna henne något hon tycker så mycket om!

Jag har spelat lite väl mycket. Internet är min drog, Facebook mitt liv, CastleVille mitt nöje. Man borde ju egentligen bo i någon lappkåta ute i Ingenstans, utan el och rinnande vatten...

Tycho, min älskade lilla köttbulle, kom till på självaste nationaldagen. En fantastisk kille med stort leende, två tänder i underkäken och otroligt mycket kärlek till sin storasyster. Storasyster Tilda, som för övrigt är som en extramamma. Hon är riktigt duktig med Tycho, men det kommer nog inte bli någon bajsblöja bytt eller Tycho matad på ett tag, vad jag kan förstå av hennes ointresse när det kommer till dessa, ej lekfyllda, behov. Då har han tur, Tychot, att mamman och pappan finns!

Nej, jag hoppas att 2012 kommer bli ett kanonår, utan diverse missöden, bråk, skador, förluster och utan Ragnarök.

GOTT NYTT ÅR!