Eftersom jag blev anklagad för att inte ha någon erfarenhet inom transoprtyrket kan jag inte göra annat än att hänvisa till mitt förflutna. Att jag inte fick ta CE när jag gick gymnasiet var anledningen till att jag fick börja med det 2010 på YA. Att livet råkade komma emellan 2006 och 2010 är ju en anledning att jag inte tog korten tidigare.

2003 eller 2004 var första gången jag arbetade med lastbilar via Arizona Chemical. Både inrikes transporter och internationell trafik. Där träffade jag Niklas första gången när han körde tankbil åt Josef Lindbergs. SNYGGING!

2005 var nog först jag kom i kontakt med bärgningsyrket. Något som kräver kundservice, logiskt tänkande, styrka och tekniskt kunnande framför barnlek alla gånger.

2006 hittade jag in i flisbilsvärlden tack vare Niklas. Med Micke Källströms hjälp fick jag praktik och jag tror jag spenderade varje dag i ett och ett halvt år i hytten. Fick jäkligt mycket insyn i arbetslivet. Det är inte en dans på rosor. Vad fasiken var man inte med om!? Men en sak är då säker - ingenting var en barnlek! Aldrig har åkeriet och dess anställda för en sekund varit fjorton år!

Förutom flisbil var jag även ut med Cosmos med trailerdragare och bärgare mellan 2006 och 2007.

När Tilda föddes 2008 blev det färre chanser att följa med, men mamma hjälpte mig så gott hon kunde. Följde jag inte med Niklas så var jag ute och åkte med andra. Ronnie på Bränds nattskift och Cosmos när han körde bärgare och åt Leif Säll.

2009 var jag med i Uppman-svängen, jag var ner till Skåne och fick uppleva lotsvärlden. Flisbil åt Säll, spriderläggning åt Källström efter flisbilen blev flakväxlare. Mjölkbil ut på gårdar med Wirre.

2010 arbetade jag i kassa. Mitt första år på länge utan lastbilar. Trodde jag, ja... Hakade på Niklas är han körde extra åt Inafrakt. Och kunde hänga på lite mer när han blev anställd på flisbilen. Fick även chansen att börja med CE-kortet på Yrkesakademin. Åkte med Niklas på fjärrkörningar när jag kunde.

I januari 2011 fick jag C kortet efter uppkörning med Jan-Gunnar och tre månader efter fick jag även E-kortet efter uppkörning med samma man.

Från och med att jag tog kortet tills dess att jag födde min son, var jag ute på vägen. Körde åt Josef Lindberg på praktiken och körde även flisbil en sväng.

6:e juni 2011 föddes min son och efter detta har möjligheterna till att köra minskat drastiskt. Men jag kör när jag får chansen.

Nu har livet kommit ivägen igen, men den första februari 2012 tar jag en paus i min föräldrapenning för att kunna jobba istället. Och därifrån kan jag jobba hur som helst, hur jag vill, vart jag vill. Att jag är oerfaren att köra kan jag väl hålla med om, men det är ju det jag vill ändra på. Så läge jag ser positivt framåt hoppas jag att någon annan också gör det och tror på mig.

Så ser mitt liv ut innan idag. Så, varsågod att fortsätta anklaga mig för att inte ha någon erfarenhet av transportyrket... Även om jag inte har kört själv i många år, har jag varit med och observerat vad yrket egentligen är och vad det betyder. Yrket är ett serviceyrke där kunden är den viktigaste. Åkeriet har allt att vinna på ett gott rykte och skötsamma chaufförer.

Ett negativt rykte sprids tolv gånger fortare än ett positivt! Tyvärr. Och alltså, behandlar man sitt arbete som en lek kommer företaget att betraktas därefter... Antar att du själv har några oseriösa företag i huvudet just nu. Transportyrken eller inte...

Idag har det gått 5 år. 28 oktober 2006. Vi har känt alla känslor man kan känna för varandra. Vi har haft våra toppar och dalar. Sjunkit djupt och stigit högt. Alltid insett att det ska vara vi. Det är för dig mitt hjärta slår. Det är dig jag älskar. För alltid. Min Rävas.

Skitväder! Grått och eländigt. Suger totalt energin och motivationen ur mig. Ligger bara på soffan och äter kryptoniter och blir fet inför den kommande vintern. :) Sugen på Max är jag också, men har tagit upp fläskkotletter ur frysen så det blir såna och pärer idag. Gott det också! :) Nu ska jag fortsätta försöka motivera mig att kliva upp härifrån...

NYHETER:

• Designen - från grå till vit.
• Google translation - tillkommit
• Menyordning - ändrad.
• Presentationsbild - ändrad
• Gästlösen - ändrat.

Sitter och kollar på Kalal5play då jag missade Arga Snickaren. Vad fan är det för människa som tror han ska kunna bygga om ett helt hus själv utan kunskap och utan hjälp!? Borde man inte förstå själv att elektrikern ska komma och hjälpa till med elen, att man kan fråga någon hur man lägger golv, hur man gjuter golv (UTAN att gjuta in toalettstolen)!? Och menlösare människa får man leta efter...

- Läs på

- Fråga om HJÄLP

- Anlita någon kunnig

- Ta ett rum i taget

Är det så svårt att göra en byggplan? Och renovera!? NEJ, inte om man tänker efter!

Ååååååh, blir så arg på dumma människor!

Vabis har åkt på en nådig förkylning. Hon har nyst och fnyst mest hela veckan, men äntligen börjar det gå åt rätt håll! Nu nyser hon mest bara när vi är ute. Och, nej, det är inte dödligt. Jag vet flera hundar som haft just denna nedrans förkylning (för "den går") och hon har väl råkat på dem just när de smittat. Inget att göra åt i alla fall...

Hoppas att hon är bättre tills på söndag, för då blir det sluttestet på kursen! Men är hon inte bättre får väl jag vara stand in då och gå med röva i vädret, snoken i backen och Eva på linan. Hade varit en syn det!

Annat skoj är att vi har hittat drömkåken. Jag har lite panik, för jag VILL verkligen ha den! N ska ha med far sin på en till visning bara för att få in ett "objektivt öga". Förklaring till min panik: svärisarna befinner sig just nu i Finland. Hade ju helst att upp en visning redan imorgon, men det går ju inte!?

Ååååh, jag känner hur paniken sprider sig. Tänk om nån mer vill ha kåken!? Mina nerver klarar inte det här med husköp! N som är lugn som en filbunke medan jag hyperventilerar och försöker kontrollera svettpärlorna som sprutar från pannan som en vattenpridare på Ecstasy... Och nagelbitningen... Jag är förbi naglarna sedan länge. Just nu gnager jag på mitt vänstra strålben!

Nåja. Nu är det läggdags. Tildan ska på dagis imorgon och jag ska månadshandla! Just det! MÅNADSHANDLA! Den har ni aldrig hört från mig, va? Och ja, än en gång kommer jag till nagelbitningsdelen... Vart f*n ska jag göra av alla frysvaror i min igenfrostade, fulla frys. Tre lådor och ett fack har jag och det borde ju räcka till mycket tycker man, men nä. Inte när man har nästan en hel älg (från klöven och upp till knät), ett halvt rådjur (samma storlek som älgen, fast x 2) och en jäkla massa blodflaskor (OBS! Ej stulna från närmsta blodbank!!!) i en av lådorna.

I övriga två lådor finns matlådor, blåbärsförpackningar (som jag har fått avsmak för sedan lilla t:s bajsning häromdagen. Någon som vill ha 2 paket? Helt gratis?), köttfärs, falukorv, en förpackning vitlöksbaguetter som numera är frystorkade (men som jag absolut INTE får slänga!!!), isklampar (som egentligen inte behöver vara där under kommande säsong), fläsk (OBS!!! Ej mitt! Mitt sitter kvar!) och tre eller fyra pommes frites-påsar av varierande märken.

I facket ovanför våra välfyllda lådor, som man nu får sparka igen, finns frost, frost, frost och en frystermometer någonstans under frosten. Inte bara det. Det finns även matlådor, korvröd, kakor som ingen vill ha och IS! Tänk att vi har varit så himla engagerade och gjort IS till vår kolsyrade läskeblask, när vi bara hade kunnat gått till frysen med hacka och spett och fått en jumboklump frost att lägga i glaset! Otroligt!

Med det vill jag bara säga att jag längtar till vintern, så frysen kan frostas ur. Om vi bor kvar så länge. Och kanske att jag längtar lite till hus. Men just nu är det lite av samma problem i just DET huset vi kollat på. Frysbox önskas därav att köpas av lämplig älgbens-, matlåde- och köttsize (läs gärna halv (styckad) ko- och hel (styckad) grissize)!

Punkt för idag.

Nästan...

Här har vi världens vackraste syskon. Mina två barn. De älskar verkligen varandra. Jag har aldrig sett små barn (och framförallt bebisar) som ler varje gång de kollar på varandra. Pussar och kramar varandra. Eller, ja, Tilda Ger och Tycho tar emot dem än så länge. Men JAG ser att han försöker ge tillbaka. Snällare syskon får man leta efter.

(Nu har jag väl bitit mig i ändalykten, tänk jag. Imorgon är det väl fullt liv i luckan... Och för att inte tala om hur det kommer att bli när Tycho kan leka riktigt...)

Ja, det är jävligt rörigt här just nu för att vi håller på att städar ur hallen och Tildas alla saker som ska ner i källaren står i vardagsrummet... Allt det är bara skit fick jag nyss höra. Vi tänker tydligen skaffa kåk för att få in mer skit som står i vägen............ Fy fan!!!

Jag kämpar hela tiden med att röja dom här jävla 74 kvm, men när man inte får slänga gamla saker, inte orkar bära tunga grejer själv, så skiter man i allt till slut! Jag får inte ens hjälp med tvätten!!!

Jag försökte röja ur alla garderober i hallen för att jag skulle kunna göra i ordning hallen, måla och skruva upp nya hatthyllan, men det tog stopp! Niklas op kom ivägen för att jag skulle kunna få hjälp med det...

Är less på att få höra alla jävla taskiga kommentarer som får mig att börja gråta! Sätt aldrig mer eran fot här och inte i huset sen heller, för allt är och kommer bli skit för er!

(Och ja, så stod barnvagnen i hallen också, eftersom vi flyttade våra hjul från Lithners så de inte skulle bli stulna... Också SKIT att man har den inne istället för i bilen....)

Och 945, ja... Den biljävlahelvetesskiten struntar jag fullständigt i hur den ser ut invändigt för den ser lika jävlig ut på utsidan!!!

Fy faaan!