Nu känns det som om livet börjar ordna upp sig. Kanske, KANSKE, har jag hittat en lägenhet också. En fyra. Men jag måste höra mig för lite ändå... Känns lite avsides och malplacerat på något sätt när man egentligen vill till ett heeeeelt annat ställe. Men det är ju lämpligt att bo där för barnen, så därför är det intressant...

Imorgon ska jag hålla alla tummar och tår jag kan!

Hemma från 16-timmars Umeå-svängen. Var så skönt att få komma ut och köra lite, men nu är man lite mör. Ska snart hoppa i säng eftersom ja sovit tre timmar på ett dygn. Det känns i kropp och knopp. Tröttade ut mig själv ganska mycket på vägen upp i natt på grund av all dimma. Man såg som i ett mjölkglas och var tvungen att koncentrera mig för att int plocka nåt vajerräcke. Där det var som värst såg man kanske två meter framför sig. Niklas somnade strax innan Timrå, så han var ju mycket sällskap... Haha! Fick väl bara igen för alla gånger ja har suttit bredvid och sovit.

Nej, mer Umeå-svängar till mig, tack!!!

Här sitter ja i soffan i min ensamhet. Dricker saft, kollar på TVn, filosoferar, fiser rutten grävling och är lyckligast i världen! För snart drar ja till Umeå med värsta fina raggarbilen! Är bara lite nervös för väderleken. Är jävligt dimmigt nu, så ja hoppas det släpper! Vill int att det ska se ut såhär efter vägarna. Är ju som om man virrar runt i ett mjölkglas...

Har int haft det så lätt idag. Humöret och orken har varit nerkörd i bott. Tildan har varit supertrotsig och ja supergravid. Blev int heller bättre av att känna en ständig saknad och längtan...

Nu ska ja nog ta och bege mig ut i mjölkglaset för att försöka styra kosan mot Preem och en glass... Kosan i detta fall råkar ju vara det slitna skeppet PAY205... Vilken nitlott. Hoppas bara hon int tar in vatten...

Saknar dig så otroligt mycket! Vill vara hos dig hela tiden. Du är ju helt jävla underbar!

Helt sanslöst. Vad hittar folk för helknäppa människor i vad för konstiga skrymslen? Ja menar int att alla är perfekta, men int heller att det int finns riktiga monster. Vissa är ju lika blåsta som mammutar är utdöda...Ligger här i sängen och funderar... Hur trotsig kan en treåring vara? Hur trött får man bli ikväll innan man självdör för dygnet? Hur kommer det sig att fåglarna alltid lyckas pricka bilen med sina allra äckligaste, blötaste och största skitar? När kommer jehovas och knackar på nästa gång och vad skulle dom säga om djävulen i Ballar av Stål öppnade dörren med ett elakt flin? Kan man micra en micro i en micro utan att någon micro går sönder? Varför säljs havrefras? Hur kommer man att bli när man blir gammal? Varför luktar bajs mindre äckligt än sylvaros? Är det jobbiga svar till mina frågor?Slutligen en fråga ställd av den bästa mannen i världen - Klarry: "om Ja hade en tandemcykel, undrar åt vilket håll det skulle blåsa åt då?"

Vad ska man göra om är helt jävla rastlös och klättrar på väggarna? Vill ju ut och jobba. Singelbil eller bil och släp spelar ingen roll! Vill bara ut efter Sveriges vägar och köra! Det är ju det som är mitt liv!

De e kväll här på stranden
Solen sänker sig ner
Över glittrande vatten står ett färgernas spel
När jag går hem i natten å jag böjer mitt knä
Just där gullvivan blommar får jag vila min själ

Se hur askträden knoppas
Se hur eken får blad
En bukett ska ja plocka för å göra dig glad
Det ska lysa å dofta i din sovkammare
Just där gullvivan blommar får du ro i din själ

De e härligt att bygga (lägga sten upp på sten)
Känna frukterna tynga (från en grönskande gren)
Låta livslågan brinna (fastän timmen e sen)
Men det lilla å enkla som ja vårdar så väl
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ

I sin tidiga ungdom ingen vänder sig om
Men i mitten av livet för en rik ålderdom
Finns det stunder att gömma i sin djupaste själ
Som när gullvivan blommar för en törstande själ

Denna gnista skall slockna
Detta liv ska förgås
Men en lindring i hjärtat e väl tanken ändå
Att i släktled tillbaka
I släktled framför
Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ

De e härligt att bygga (lägga sten upp på sten)
Känna frukterna tynga (från en grönskande gren)
Låta livslågan brinna (fastän timmen e sen)
Men det lilla å enkla som ja vårdar så väl
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ

Vart fan ska man bosätta sig då? Jag vill tillbaka till mitt älskade Sandarne, men det känns som om det ligger alldeles för långt borta från staden nu när man är van vid Vågbro. Centrum känns inte alls rätt. Vem vill bo centralt egentligen!? Krävs kanse en omformulering där känner jag... Vem med HUND vill bo centralt egentligen!? Jag vill kunna släppa Vabis fritt så hon kan springa och skita i skogen utan att jag ska behöva röra vid det hon hävt ur sig... Ungarna ska kunna springa, mer eller mindre, som dom vill utan att jag ska behöva oroa mig för stadstrafik...

Hmm.. Sandarne blir nog bäst ändå. Fantastiska Sandarne.

Jag vet ju vad jag har att göra på måndag... Lite ärenden i staden.