Jag mötte en gång dina läppar
En stöt gick genom min kropp
En härlig känsla av kärlek och ömhet
En svallvåg av desperation för att få mer sköljde över mig
Jag fick utforska varje kvadratcentimeter av dig
Jag fann en känsla av välbehag
Kände mig älskad
Bara för en stund
Sedan var du borta
Utom räckhåll för min kärlek
Avvisande och kall

Det skrev jag för länge sen om någon väldigt speciell. Konstigt nog är texten lika aktuell fortfarande. Lika sann nu som då. Ingenting har förändrats, trots att allt har förändrats. Visst är det skumt?

Bebisen ville tydligen inte bli ett majbarn. Kan med glädje berätta att slemproppen lossnade i morse, så den verkar ju inte stanna inne till vintern i alla fall! Imorgon ville den förmodligen titta ut eftersom det är KM på klubben och jag verkligen VILL åka dit och titta. Ni vet, lagen om alltings djävulsskap?

Nej, nu blir det fortsatt frukostätning... Ladda upp med energi IFALL att det skulle sätta igång idag.