Inatt sov lilleman i sin egen säng. Gud, vad stor våran säng blev när man inte behövde ligga stilla för att inte mosa Tycho! Men tro på fan att man ligger på samma sätt ändå! Inklämd mellan madrasserna, i skarven, och hela natten i samma läge! Summa summarum: jag är lika stel i kroppen som en 90-åring idag också!

Vad är det för dag idag? Jo, idag får vi domen på 945. Det hemska är på gång - BESIKTINGEN!!! Niklas bytte handbromsbackar på den igår. Gick hyfsat fort och jag hörde inga svordomar in, så det gick över förväntan.

Svängde förbi åkeriet på vägen hem. Såg en bil där som jag var glad vi upptäckte, för nu jävlar ska det hållas koll! Tydligen en sån där som plockar på sig saker... Men kikade runt och allt såg okej ut. Tack och lov. Det sista som behövs där ute är sån skit just nu!

   (<-- tycker den påminner om alls vår bärgarLars ibland!   )

Jag vill ha en Lloyd!

Idag fick vi hembesök av en person från Trygg Hansa. Tychos tur att bli försäkrad. Vi visste ju redan vad vi skulle ha på honom, men det var ändå skönt att få en genomgång. Det visade ju sig att en annan inte var så bra försäkrad som jag trott, så det blev en ansökan om en Trygga Vuxen-försäkring också. Så nu hoppas jag att jag snart kan säga upp gruppförsäkringen jag har via Handels.

BVC var även på hembesök. Tyvärr krockade våra möten eftersom försäkringsbesöket drog ut på tiden. Tycho väger nu 3560 gram, bara 20 gram från födelsevikten, så han har gått upp bra sedan i fredags. Fortsätter han att äta som han gör kommer han strax att vara en liten knubbis! Så mysigt med bebisvalkar!

Ska strax skjutsa ut Tilda till hennes mormor och morfar. Hon ville dit igår, men då kom mormor hit en sväng istället. Inte fel det heller! Städat fick hon ju på sitt rum. Lilla slavdrivaren beordrade minsann mormor att städa upp oredan! Haha!

Igår blev lilleman en vecka gammal och idag är det en vecka sen vi kom hem från BB. Fattar ni hur fort tiden går? Den bara rinner iväg, försvinner bort och kommer aldrig igen. Det känns så sorgligt att tänka så. Att allt blir gammalt, det som är nutid blir dåtid. Lilleman blir bara större och större. Tilda likaså. Kan någon trycka på stora pausknappen!?

I augusti har jag bott i lägenheten i fyra år! FYRA ÅR! Ännu ett bevis att tiden går fort. 17:e augusti 2007 flyttade jag och Niklas in. Då hade vi BMW:n också. Finaste E34:an. Saknar den. Den var skön att köra, lämplig att packa in matvarorna i efter man handlat, rymlig invändigt och dieseldriven! Vill ha en likadan igen, men ändå inte...

Nu till något helt annat... Idag klickade jag hem lite ny lektyr till bokhyllan från Adlibris. Självklart åkte Mickis bok Brustna drömmar och spösnö ned i varukorgen. Hoppas på snabb leverans då jag är grymt nyfiken på boken! Sen blev det fyra pockets som fick äran att bli hemklickade. Självklart bara biografier. Älskar att läsa om hur uppväxter, erfarenheter och upplevelser präglar människor på gott och på ont. Keith Richards och Ozzy Osbourne är två intressanta män som snart dimper ned i brevinkastet.

För övrigt är jag på jakt efter lite färg och mönster i den annars grå garderoben. En färgstark klocka skulle inte vara fel att få bära och inte heller ett roligt mönstrat klädesplagg. Jag vill ha något som säger "HÄR ÄR JAG" och inte "se mig inte". För sån är jag. Oftast i alla fall.

Lite kvällsfika innan läggdags. Rostat bröd och varm O'boy. Kan det bli mycket godare? Eh, neeej?

Godnatt!

Funderar lite... Hur gör man allt bra igen? Går det att göra allt bra igen? Du fattas mig. Jag saknar dig!

Sitter och funderar lite på utbildningar. Har hittat en som jag så gärna vill gå när jag varit hemma med Tycho. Men det finns ju såklart både fördelar och nackdelar med utbildningen... Den innehåller kanonbra kurser, ger mycket säkert jobb efteråt och är verkligen det jag vill att en utbildning ska vara! MEN (!!!) den är placerad i Skåne och jag är inte så säker på att jag vill flytta ned dit. Dels på grund av barnen och dels för att allt annat jag håller kärt finns här hemma. Men det ska i alla fall tänkas igenom. Mycket kan hända på ett år.

Annars då? Jo, jag gör inget annat än matar, rapar och byter skitblöja. Och jag är redan dödstrött! Svarta sopsäckar hänger under mina ögon, trots att jag själv tycker att jag sover bra. Jag har verkligen glömt hur påfrestande det är att ha en liten bebis. Och nu har jag en trotsig treåring på det. Jag har det ändå skönt nu när Niklas är hemma, för han hjälper verkligen till och det är jag hemskt tacksam för att han gör!

Ska ta lillgrabben nu så att bästa Niklas kan ta stortjejen och åka för att handla något att dricka. Jag håller på att törsta ihjäl! Men jag får nog vänta ett tag, för han har ju fastnat i Discovery Channel som vanligt... Suck!

Efter dagens dos av bitterhet, gnäll och självömkan kommer nu ett riktigt inlägg. Tror jag.

Kan stolt meddela att lillgrabben tappade navelsträngen igår! Och han gör ständiga framsteg i sin utveckling. Han verkar gå upp i vikt som han ska, för uniformen hans är inte lika skrynklig längre. Annars har han varit som en 90-årig farbror i skinnet. Rynkig överallt, till och med på knäna.

Sen har han även börjat vara med mer och fokuserar mer med ögonen. Pupillerna har börjat hänga med lite nu. Dessutom har han börjat låta litegrann. Han piper inte bara som en liten fågelunge längre. Men han låter fortfarande som om han har klämt bollhavet någonstans!

Idag har det bara varit en slö dag... Tvättat två maskiner och sen bara suttit i soffan tills Niklas och Tilda kom hem från affären. Då blev det matlagning. Lövbiff och vitlökskroketter stod på menyn. Fantastiskt gott! Kan inte komma på när vi åt lövbiff senast...

Nu är lilleman elak. Han kanske skulle skita upp på ryggen igen. Sist han gjorde det blev han lycklig. Mamma blev mindre lycklig...

Ibland känner jag att jag bara inte orkar. Jag orkar inte tjafsa, för ibland känns det bara som världens undergång. Eller i alla fall min undergång.

Jag kanske skulle ha varnat dig för mig innan... Jag kanske skulle ha skrivit ned alla mina nackdelar på en skrynklig bit papper och gett dig den. Jag borde ha gjort det. Jag borde ha erkänt att jag är den jag är och inte den du vill att jag ska vara. Att jag lever mitt liv i min egen takt, försvinner från jorden lite då och då, bort till min trygga värld, där jag inte behöver vara rädd, som inte rymmer något nytt och skrämmande. Att jag stänger in mig i mig själv och i mitt hem när det blir jobbigt att leva.

Jag skulle ha talat om, från början, att jag är osäker. På mig själv och framförallt på andra, på nya situationer och på nya platser.

Jag borde ha berättat att jag i första hand fokuserar på mig själv, mitt liv och mina barn, även om jag vill dela livet med någon annan.

Allt hade varit bättre om jag talat om från början att jag lyssnar på vad andra säger, men att jag inte nödvändigtvis tror på allt.

Och när jag hade skrivit ned allt skulle jag, i förväg, be om ursäkt för att jag är jag och att jag ständigt raserar din bild av vem jag är. Men nu får det bli i efterhand. Förlåt om jag gjort dig besviken över vem jag egentligen är.

Jan Tycho Eriksson