Kan tänka mig att rubriken väcker lite nyfikenhet, men vill redan här förvarna om innehållet i texten. Den blir nog lite intressant och lite vääääl personlig...

Dagen har i sin helhet varit kanonbra. Niklas väckte mig klockan sex imorse. Tycho ville inte ha mat i natt, utan sov så snällt tills han blev väckt för mat. La honom vid bröstet och lät honom äta. Sen somnade vi om och vaknade inte förrän klockan elva. Då gav jag honom mat igen, åt frukost och sen svidade vi om för en tripp till Ljusne för att pumpa luft i fyra däck och hämta ett gammalt motorblock. Tog Forden ut dit, men var ingen hit direkt. Tror nog lillkillen blir lyckligare om han får åka Scania!

Efter Ljusne for vi in på Preem för en glass och bevittnade när någon körde bort ett pistolhandtag till pump 5. Robin blev måttligt nöjd eftersom en pump redan är ur funktion. Innan han gick ut till henne så la hon handtaget och slangen på backen mot varandra och tittade på dem precis som om det skulle lösa sig och delarna skulle sättas ihop av sig självt(!?). Vad ska man säga? Jag försår mig inte på folk! Men hennes min var hysteriskt rolig! Haha!

Anyway, när vi kom hem igen så bytte Niklas hjul på 142:an. Sen kom Tildan hem, men bara på en snabbvisit och hämtade Jajja (nallen) och lite kläder. Hon ville sova hos mormor och morfar en natt till. Och det är svårt att säga nej till godingen, så okejdå. En natt till. Bråttom iväg fick hon för hon hade inte ens tid att äta upp sin glass! Men hon hann med att säga hej till Tycho i alla fall!

Efter Tilda åkt så hämtade vi hem världens bästa coh godaste mat från Aspendos som vi tjockade i oss innan Tycho fick mat och vi åkte på skroten för att slänga av hjulen med finaste fälgarna vi ska ha på 945 och motorblocket UB skulle ha. Sen blev det en glass på Donken innan vi for hem igen. Och det är nu det där med negerbarn kommer in i bilden...

FY FAN för att skita efter en förlossning! FY FAN!!! Det var inte roligt efter jag fått Tilda (när jag hade så jävla ont efter förlossningen) och det var inte roligt efter jag fick Tycho! Det blir som en till förlossning... Samma känsla, fast bak. Uuuh! Nej, idag fick Tycho ett lillesyskon. Bara det att jag inte minns att jag har legat med en neger!? En skitunge kan man säga. Lika lång som tjock... Typ. 

Idag var vi iväg till BVC och vägde lilleman. 100 gram hade han gått upp sen igår, så det var ingen fara att det inte fanns mat. Pust, vad skönt! Kunde andas ut. Känner verkligen inte för att hålla på att krångla med ersättning ännu en gång.

Tychos navelsträng har börjar lukta skit! Men Ewy kikade på den idag och sa att den såg fin ut, så det kan inte vara någon fara. I och för sig ska den ju ruttna och skrumpna bort, så är väl inget konstigt att den luktar. Men lika bra att hålla lite extra uppsikt över den ändå antar jag. Vill inte att lillkillen ska må dåligt ju.

Tilda blev kvar hos mormor i natt. Börjar sakna henne nu. Hon har bara varit hemma en natt på nästan en vecka. Är så tomt här hemma. Ingen som härjar och låter, är trotsigt elak eller skrattar... Lillstumpan min.

Jag har börjat få lite smått ont i halsen. Vill inte bli sjuk nu! Jag har verkligen inte tid för det! Jag ska ju städa, ta hand om lilleman, hinna duscha emellan varven, tvätta om tvätten för femtioelfte gången och hitta lite tid för dottern samt lite tid för byrackan... Har hundra saker att göra känns det som och fler kommer det att bli. Men det är ju bra att man har något att göra i alla fall.

Nu ska jag fortsätta mysa lite och kika på TV. Och så ska jag ta sista pillret för idag. Det får jag inte glömma!

Godnatt!

Var iväg till Hudik med lilleman för att göra PKU-test och läkarundersökning. Lilleman väger 3253 gram, vilket betyder att han nästan har gått ned 10 %. Inte så konstigt när man prioriterar sova före mat! Ska mata honom varannan till var tredje timme och imorgon ska vi till BVC och väga honom för att se om vi måste lägga till ersättning. Känns inte alls bra eftersom jag verkligen vill att amningen ska funka denna gång...

Annars var allt toppenbra med knodden. Tack och lov! Det tråkiga var väl att vi fick vänta en och en halv timme på barnläkaren som fått ett akutfall. Kunde inte sluta tänka på det stackars barn som var dåligt. Usch, det är så otroligt hemskt när barn är sjuka! Man är så hjälplös som vuxen, att inte kunna göra något åt det. Stackars föräldrar! Hoppas att det gick bra med barnet i alla fall...

Nu ska vi fara ut till Ljusne och hämta storhjärtat mitt. Mammas gojänta har varit hos farmor över natten. Hon skulle då inte följa med hem igår. Hur kan man säga ifrån när hon kommer springandes emot en, lyckligast i världen och ropar "mamma, fåååår jag vara kvar hos farmor i natt?"? Det går inte, såklart. Man är lyckligt lottad som har så pass mycket hjälp av hennes mor- och farföräldrar som man har. Väldigt tacksam att vi har dem.

Har en liten sur Tycho liggandes här i soffan. Han är precis nyäten och nyrapad och ren i blöjan. Piper som en liten kattunge.

I natt började vi använda napp och det gick jättebra. Tycker mycket om den och vill gärna vara med och hålla i nappen. Jag väntade med nappen tills mjölken runnit till, vilken den gjorde i natt. Idag har jag skitont i mina nya, stenhårda tuttar! Jag börjar fundera om Niklas har opererat mig i natt när jag sov som djupast. Haha!

Idag ska jag ner på Apoteket och hämta ut medicin eftersom jag har åkt på världens fetaste UVI igen! Suck! Blev tappad på 700 ml (!!!) urin efter förlossningen för att jag inte kunde kissa trots att jag försökte. Och är ju inte direkt skönt med koncentrerad urin när man håller på att läker efter förlossningen... Det bränner som eld! Så gissa vad jag kommer ha med mig överallt? Jo, en vattenflaska!

Måste köpa byxor till lillknörten idag också. Hade visst dåligt med tunnare byxor. Har ju visserligen byxor efter Tilda, men eftersom hon är född i januari så är dom lite för tjocka nu. Vill ju inte att stackarn ska koka ihjäl.

Ett besök väntar i Ljusne idag också. Farmor och farfar måste ju få kolla in underverket till sonson dom har fått. Tror nog att farfar kommer att jäsa ihjäl sig på honom. Nu har han en till att fostra med gamla förgasare och försöka lära svetsa när han fyllt fem. Så om några år får han nog åka Scania-Vabis L36 (trubbnos) runt Ljusne och farfars Jeep i något mysigt lerhål. Och han kommer ju bli ett snille på att mäta och räkna om han får leka med farfar så mycket han vill.

Nej, nu må jag sätta fart!

I söndags, den 5:e juni vaknade jag och Niklas, åt frukost och jag tyckte vi skulle ta med oss hunden in till staden för att värkarbetet skulle sätta igång. Fick lite känningar i magen efter promenaden och beslutade att vi skulle ta en till promenad efter vi ätit. Sagt och gjort så tog vi en promenad runt kullen här hemma och upp förbi fornborgen och ned igen. Det resulterade i värkar som kom med 4 till 5 minuters mellanrum så vi åkte och lämnade hemnyckeln till Kickis som var snäll och ville passa Vabis åt oss om vi skulle behöva åka in. Strax efter det ringde jag till förlossningen och vi fick komma när vi ville, så in i bilen och iväg. Niklas var skapligt lugn och lyssnade faktiskt på mig att ta det lugnt på väg upp.

Klockan var 23 när vi anlände i Hudik och då blev jag placerad i ett intagningsrum och blev kopplad på CTG-kurva. Efter ett tag undersökte hon mig och då var jag öppen 4 cm. (Jag som trodde att jag bara skulle vara  öppen 1 till 2 cm!) Då fick jag byta rum, fick nål i handen och ligga och mysa på medan värkarna blev starkare och starkare, tätare och tätare. Och tillslut blev de riktigt jobbiga. Då var jag öppen ca 6 till 7 cm och bad om EDA. Så min underbara barnmorska gick ut och ringde narkosläkaren, kom tillbaka och berättade att "hon är på intensiven med en svårt sjuk patient, så hon kan dröja ett tag". Min mardröm! Jag hann tänka många elaka ord om den där narkosläkaren. (När jag fick Tilda kom narkosläkaren, men var tvungen att försvinna till akut operation innan han hann lägga bedövningen.) Jag bad till Gud och jag undrade vad jag gjort världen för ont. Niklas fnissade lite vid sidan om och undrade om jag verkligen ville veta. Haha!

Till slut kom hon, min räddare i nöden... Trodde jag. Efter undersökning visade det sig att jag var öppen 8 cm och de visste inte om EDA skulle hinna börja verka. OH, NO!!!! Men efter lite diskussioner kom vi överens om att vi skulle prova ändå, ifall att den andra tänkta, mer kortvariga, bedövningen skulle släppa när jag hade som mest ont. Så efter två lokalbedövningar i ryggen och tre missar med jättenålen så blev det försök fyra som bedövade min rygg och mina ben. Skönt!!! Jag kunde slappna av och somnade kortare stunder. Och jag kunde till och med läsa Klassiska Lastbilar tills värkarna började trycka nedåt. Då ville jag bara bli av med trycket nedåt och få ut ungen!

Det var inget roligt utdrivningsarbete. Det tog lång tid. Krystvärkarna var korta så jag orkade inte trycka ut honom tillräckligt på den tid barnmorskan ville. Så jag och bebisen fick lite hjälp på traven genom att samtidigt som jag krystade, stod en barnmorska och tröck allt vad hon kunde på min mage. Lite sådär Ace Ventura-stuk, ni vet! Haha! Det hjälpte i alla fall för runt 0400 på nationaldagens morgon fick jag upp en liten bebis på bröstet och efter en snabbkoll hittade vi på en snopp! Glädjetårar! Nu hade vi fått en son! Vi har en av varje!

Tycho kom ut med navelsträngen ett varv runt halsen och jag kommer ihåg att jag tänkte "varför skriker han inte för!?" för mig själv. Så förvirrad och rädd har jag nog aldrig varit, som när jag såg på hur de gnuggade igång honom. Lyckan var total när han började skrika!

Fick bara sy ett stygn och det kändes inte ens. Däremot fick sig svanskotan en rejäl törn så jag har haft ont så jag knappt kunnat sitta. Det är på bättringsvägen i alla fall. Träningsvärk i armar, rygg och axlar efter förlossningen. Är nu stel som en 92-åring, men det går över det också.

Tycho Eriksson

110606

3580 gram

52 cm

Idag tog jag och Niklas med oss Vabis och gick in till staden en sväng. Lagom när vi kom in till staden och hade svängt av mot värmeverket började det ju såklart att regna, så det var ju bara att vända tillbaka hemåt. Tråkigt, för jag hade gärna tagit vägen förbi värmeverket hem så Vabis hade kunnat varit lös.

När vi kom hem började jag känna av promenaden lite i magen, men är ganska långt och ojämna tidsintervaller mellan känningarna. Hoppas det fortsätter och blir tätare så vi får åka till Hudik och träffa vår lill* bebis någon gång! Och så vill jag ju bli av med magen.

Ska snart gå ut på en liten promenad igen. Vågar inte gå lika långt nu, men en sväng runt kullen här hemma skadar nog inte. Då måste man ju lyfta lite på fötterna också. Det hjälper nog till en del...

Bäste bebis,

Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.

Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 110531.

Som en sista åtgärd kommer jag tvingas lämna ärendet vidare till kronofogdemyndigheten då ingen hyra för perioden kommit mig tillhanda. För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig därför att flytta ut självmant.


Med vänlig hälsning

Hyresvärden Mamma AB

Är i Vannsätter i skrivande stund. Ska alldeles strax åka hem till Vågbro och pilla navelludd på Niklas. (Jag har ju inget... Haha!) Blir väl kanske lite popcorn och en rulle. Fethäng framför TV:n och ladda batterierna inför eventuell förlossning. Inte för att jag känner någonting, men det kan ju liksom bli som att vinna på Triss... Plötsligt händer det!

Njä, nu blir det raketbasen, toaletten, mitt hem... Sen "hem" (Preem) och till sist "hemhem" (det som borde vara bara hem utan några "" och ett extra "hem"). Öh, rörigt, men, ja... That's me!